Att se sig själv i vitögat...

Jag har precis haft besök av två pannkaksätande klasskamrater som hjälpte mig att göra slut på mina snart för gamla ägg. Det var väldigt mysigt. Vi lyckades nästan att hålla oss från skolan och pratade mest om Sveriges landskap och dialekter. Idag har jag varit på min vårdcentral och pratat med en patient. Vi spelade in allt med en videokamera och sen kollade jag på allt tillsammans med mina klasskamrater. Vi pratade alla med samma patient och uppgiften var att ta reda på vad han sökte till vårdcentralen för. Alla vi fyra fick väldigt olika svar. Till mig sa han att han hade ont i armen medan någon av min klasskamrat inte alls hörde talas om någon ond arm. Lite skumt. Det är iallafall ganska läskigt att se sig själv på film. Men jag tror att vi kommer att spela in ganska många gånger och då vänjer man väl sig. Man lär sig iallafall otroligt mycket.

Igår var jag och vaccinerade mig igen och då var det Tuberkulos som stod på schemat. Fick ett stick i armen, som gjorde ganska ont, mest för att det spände över huden. Vaccinationen ges nämligen subkutant vilket betyder att vätska sprutas in i underhuden och det bildas en liten bubbla. Sen fick jag ett informationspapper om att denna bubbla sedan kommer att spricka och vara och vätska sig ett tag. Usch, tur att de inte sa det innan.



1927. Tbc-patienterna på Söderby sanatorium får frisk luft under en vilotimme i det fria.

Om en månad ska jag tillbaka och ta min andra spruta mot Hepatit B. Mottagningen dit vi går för att få vaccinationerna ligger mitt bland Stureplanskvarteren och det är ett gammalt och fint hus. I väntrummet spelar de lugn musik och det är jättemysigt. Där skulle man vilja jobba en dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0