tildamej

Säg att man av någon anledning skulle råka stiga på en spik eller nåt. Då skulle man inte hinna tänka: "Aj, det gör ont" innan en reflex har dragit undan foten från den vassa spiken. Det är en inbyggd reflex som vi har för att skydda oss själva. Samma sak skulle hända om vi la handen på en varm platta. Det som händer i kroppen är att det går en smärtimpuls från foten upp till ryggmärgen som ligger inuti ryggraden. Där kopplas den om, så att en signal går ner till benets muskel och foten dras undan och en annan signal går upp till hjärnan och vi fattar att det gör ont. Det häftiga är att den signalen som går från foten till märgen går genom en enda cell. Ett enda neuron! Så hos en vanlig människa måste den vara över en meter lång. Och vad vet jag, det kanske finns längre?

Efter fyra dagars undervisning om systematisk anatomi kan jag inte tvivla längre. Trots att föreläsningen igår handlade om evolutionen. Gud bara måste finnas!


En typisk nervcell

Idag har jag klippt till små lappar och skrvit de latinska orden på dem. Det latinska på ena sidan och det svenska på den andra sidan. Så pedagogiskt. Nu är det bara att öva, någon gång ska de väl fastna. Men det känns som rena rama grekiskan.

Idag fick vi fylla i en enklät om vår studiesituation. Den skulle visst vara till en forskning. Där fanns mycket frågor om hur det var att plugga, om jag känner mig stressad och hur jag hanterar IT. Vi skulle rangorna om vi stämde in på påståendet eller inte. Det är inte så lätt att veta om jag blir stressad inför tentan eller har för mycket att göra. Vi har ju knappt börjat. Och sen kommer det bästa påståendet: Jag kommer att bli en bra läkare. Instämmer du? Rangordna från 1-6. Här gäller det att vara ärlig alltså..

Annars regnar det här i Stockholm idag. Tråkigt. Men vänta... Carola har ju en låt som heter "Det regnar i Stockholm"
Det var ju i och för sig ett tag sen men om jag inte missminner mig så är det på den här skivan


Snart kommer Carolas nästa skiva ut, det är en jubileumsskiva av den allra första, Främling. Lite tråkigt med en massa gammalt material. Särskilt när jag nästan har allt redan.

Idag: Väntar jag på mitt CSN-kort

De senaste två dagarna har vi haft en massa föreläsningar i systematisk anatomi. Det betyder att man studerar olika organsystems uppbyggnad. Vår lärare är kanonbra men han spottar ur sig en massa latinska termer som vi ska lära oss. På två dagar har vi hunnit igenom cirkulation, respiration och utsöndringsorganen. Och det värsta är att tempot inte kommer att bli lugnare, snarare tvärtom.

Insåg idag att det bara är lite drygt sex veckor till jag ska hem till Småland och ha påsklov. Eller inte lov egentligen utan självstudieperiod. Ett fint ord på "den veckan du har mycket att plugga fastän du egentligen vill vara ledig".

Ikväll har jag gjort potatismos och köttbullar. Riktigt potatismos och riktiga köttbullar. Så nu har jag matlådor för några dagar.


Dagens irritationsmoment: Den finska timmen på P4. Måste den ligga precis när jag vill lyssna på radio?

Dagens bästa läsning: Olycksfågeln av Camilla Läckberg

Det kan hända var som helst, när som helst  och när du mist anar det!
Är det dolda kameran jag pratar om?
Nej, det handlar om hjärtstopp. En människas hjärta stannar och du kan vara den personen som ser till att han/hon får fortsätta leva. När ett hjärta stannar så är det avgörande att Hjärt-lung-räddning påbörjas direkt för att personen ska överleva. Då hinner man inte vänta på någon ambulans.

Idag har jag varit nere i Södersjukhusets bombsäkra katastrofsjukhus och fått en utbildning i HLR. Det var spännande att vandra nere i de korridorerna där ALLT skulle utspela sig om det blev någon slags katastrof som krig eller någon stor olycka. Allt står färdigt bara att användas.

HLR-utbildningen bestod av en pedagogisk DVD där allt förklarades och man själv fick testa på sin MiniAnne. Alla vi studenter fick en egen docka med oss hem. Helt gratis. Jättesnällt. Nu tänker ni att jag fick ta med mig en sån där docka i mänsklig storlek hem på bussen men min MiniAnne går faktiskt ner i en liten kartong. Hon är uppblåsbar och består bara av huvud och bröstkorg.



Så nu kan jag öva hemma när jag vill. Och ni kan också få låna henne och lära er hur man ska göra.

Jag är beredd, är du?

Spontant kanske man tänker att Stockholm och cykel inte går så bra ihop. Men efter två hela veckor i denna stora stad kan jag säga att det går alldeles utmärkt. Det beror bara på vart man ska. Igår cyklade jag Solna-runt, det var kanonfint. Och på vägen hem hoppade jag in i mataffären och handlade och då slapp man böra sakerna hem, det var bara att placera kassen i cykelkorgen.

Idag cyklade jag till Sundbyberg. Inte allt för långt det heller, kanske två-tre kilometer. Fick stanna några gånger och kika på kartan. Det är inte alltid som skyltarna stämmer. Det kan ju har varit någon framme och vänt på dem.

Men igår när jag skulle på amphioxgasque så tog jag bussen och tunnelbanan. Cykla mitt i natten kanske inte är så smart. När jag tog tunnelbanan hem vid två-tiden så var det helt fullt. Massor av männsikor.

Nu är jag iallafall ingen amphiox längre utan en fullvärdig medlem av den medicinska föreningen. Det var en väldit rolig sittning och kanonbra musik på eftersläppet. MF:s egna storband stod för underhållingen ett tag och de var jätteduktigt. Inte fullt så bra var den discomusik som kom efter. Under kvällen fick jag förutom mat i mig två kolor och ett glas vatten, det räckte liksom för mig. De flesta andra hade inte riktigt likadana spärrar som jag. Synd, men sånt är väl livet.

Imorgon börjar allvaret, då startar den stora kursen som vi ska läsa ända fram till sommaren. det handlar om lite grundläggande anatomi men mest om den där lilla cellen som våra kroppar är uppbyggda av.

Allvaret börjar imorgon, idag är jag bara glad över min cykel.

Till ljudet av ring så spelar vi och lyckan över att det är ljust ute när jag är hemma sitter jag och äter frukost. Yougurt och müsli tänkte jag vore gott. Problemet är bara att mitt kylskåp har varit lite för kallt den senaste tiden. Ett tag var allt lite halvfruset. Det är väl inte hela världen men osten och salladen mådde inte så bra. Nu är problem nästan borta och det är bara yougurten som fortfarande är frusen.

Till problemet då: Hur tinar man yougurt? Ja, man kan ju låta den stå framme ett tag men då kan man ju inte äta frukost förren till middag. Tina den i gryta, nja, jag tror inte det. Det bästa jag kunde komma på var att värma skeden under varmt vatten och sedan röra med den i yougurten. Jag gjorde det ett tag med sen tänkte jag att man kan ju äta den fryst också. Så nu knastrar det lite gott  och isar fint i tänderna när man äter.

Jag tror jag vill ha lite varmt kaffe på frukosten idag...

Idag har jag varit på Södersjukhuset och haft grupp och ledarskapsdag. Av någon outgrundlig anledning skulle vi vara där och inte på KI i Solna som vanligt. Detta gjorde att cykeln fick stanna hemma och att tunnelbanan fick hoppa in som transportmedel. Jag tycker i och för sig det är ganska roligt och väldigt smidigt att åka tunnelbana men ibland blir det bara för mycket. Fredag eftermiddag, löndag och klockan är lite efter fem. Alla ska hem, in till stan eller bara någon helt annanstans. Jag klev på tunnelbanans gröna linje på Medborgarplatsen och det var att ta till den japanska modellen där man trycker in folket i vagnen. Inte blev det bättre för att jag på T-centralen bytte till den blåa linjen, den var lika full den. Man kan undra vart allt folket ska?

På måndag börjar allvaret. Den andra och sista kursen denhär terminen. "Den friska männsikan 1". Ser fram emot att få någonting att sätta klorna i. Ska kanske ta och avnjuta resten av fredagskvällen i en cellbiologibok. Varför inte?

Jag kan se hur många som har varit inne och läst min blogg varje dag och det är väldigt roligt, men det vore ännu trevligare om ni ville kommentera lite mer.

Sitter i min enormt fina och nystädade lägenhet och söker inspiration till att skriva ihop de där portföljbladen som vi har som examinationsuppgift på den första kursen. Det är konstigt vad skitigt det är här hemma så fort man har något skolarbete att göra. Lagom till tentan behövs det nog storstädas tror jag...

Idag har vi funderat på vad vi kan göra för den patienten som INTE kommer till mottagningen, dvs hur vi kan förebygga att människor får sjukdomar. Det innebär i princip att man försöker göra sig själv arbetslös och visst vore det fantastiskt om jag i framtiden inte hade något att göra. Tror dock inte att det kommer att hända...

På lördag är min sista dag som amphiox. Det är ett slags ryggradslöst djur som man är som nybliven student på KI. Men på lördag ska vi upptas som fullvärdiga medlemmar i den medicinska föreningen. Detta genom att sitta med på en gasque, som är ett slags organiserat sätt att dricka alkohol på. Ni kan ju gissa själva hur mycket alkohol jag kommer att dricka.

Igår gjorde jag min första dag ute i verkligheten. Efter en vecka på läkarprogrammet så fick jag och tre andra vara med en dag på en vårdcentral i södra Stockholm. Det var väldigt spännande och jag fick sitta med inne på patientsamtal och vara med och ta blodprov och analysera dem.
Fast mest drack vi kaffe. Fyra koppar blev det. På åtta timmar. Sen behövde jag inte mer den dagen.

Idag har vi pratat mycket om hur man ska undersöka patienter och hur man ska bemöta dem. Känns jättefånigt att sitta och fråga ut varandra och samtidigt vara helt allvarlig. Det går bara inte.

Tog en fika med en vän efter sista föreläsningen idag, kom hem för en stund sen och en stor trötthet kom över mig precis när jag klev innanför dörren. Har liksom inga krafter kvar. Får samla nya inför morgondagen.

Dagens lunch: Ärtsoppa

Idag har vi haft föreläsning om patologi, läran om sjukdomar. Det kommer vi att läsa på termin tre tror jag, de första terminerna ska ägnas åt den friska människan. Men patologen som undervisade visade bland annat bilder på olika vävnader. Han förklarade hur man kunde se att det var just cancerceller. Då är nämligen alla celler väldigt olika och nukleolerna (heter det så?) är väldigt stora. Det konstiga var att tänka att: De här bilderna kommer från ett vävnadsprov, som kommer från en riktig människa. Någon där ute som faktiskt har sådana här celler i sin kropp och som också har fått reda på att hon har det.

 
Cancercell som blivit färgad...

Något annat som jag förstått den senaste veckan är att alla vi människor har små cancertumörer i oss. Frågan är bara om tumören lyckas locka till sig blodkärl, så att den kan få näring och syre till att växa. Det är då den blir farlig.

Nu ska jag ägna mig åt aningens trevligare saker. Snart kommer min vän A. på besök, det var länge sen vi träffades nu. Kul!

Imorgon är det första dagen på vårdcentral. Spännande!

Som student är man kanske inte rikast i världen, inte fattigast heller (all heder till CSN) men man får tänka på var man strör sina pengar. Så när jag åkte in till centrum idag för att köpa konservöppnare, kaffemått och mat så hade jag ju inte tänkt att jag skulle få med mig lite mer än det hem...

Jag gick länge och letade efter en bra väska och när jag äntligen hittade en jag tyckte om så kostade den 800 spänn och väskköpet blev helt enkelt inte av. Så jag gick till JC och Veromoda istället och där gick det bättre. För mindre än 600 kr fick jag:
En kortärmad tröja
En svart långarmad tröja
Ett par jeans
Ett par svart byxor
En tunika (på köpet för att jag köpte byxor)

Inte så dåligt för 600 kr va? Nu klarar jag mig ett tag. Fast jag har ju fortfarande ingen bra väska att ha till plugget. Får fundera lite mer på hur det ska lösas.

Sitter och tänker på att det just nu är avslutning på barnkörsdagen där hemma. Saknar alla de härliga barnen så att det nästan gör ont. Fast å andra sidan finns det ingen plats jag hellre skulle vara på just nu än den jag är på. Det måste väl ändå vara bra.

Om det inte blåste så skulle jag ta en promenad nu. Jag tror att jag stannar inne och läser istället.

Dagens ord: "Förkunna evangeliet så ofta du kan och om du måste, använd din mun."

Idag hade jag bokat tvättid ganska tidigt på morgonen, och jag kom fram till att morgonen är en utmärkt tid att tvätta på. Lite folk i tvättstugan, man kommer upp och det blir något av dagen och så kan man äta frukost innan man ska ner för att hänga upp tvätten. Helt perfekt.

Jag och min vän E. varit på IKEA idag med. Efter mycket om och men lyckades vi klura ut hur man skulle ta sig dit på bästa möjliga sätt. Det är ganska smidigt att åka kollektivt i Stockholm om man bara får lite flyt på det hela.

På IKEA behövde vi iallafall inte känna oss ensamma. Dessutom regnade det och blåste som bara den utanför. Och även om jag gillar IKEA så var det skönt att komma hem. Då kunde jag ju packa upp alla de välbehövliga tillskott som mitt kök så väl behövde. Nya tallrikar, burkar, slevar och en soptunna. Nu blir köket kanske lite mer funktionabelt.

Dagens surprise: Stormvinden som fångade oss på väg till tunnelbanan. Det var bara att följa med dit den gick.

Idag är jag lite mer doktor än jag var för en vecka sen. Och om en vecka kommer jag att vara ännu lite mer doktor.

Den första veckan på utbildningen har vi fått träffa många olika läkare som har olika erfarenheter. Syftet har varit att vi ska få en inblick i vårt kommande yrke. Känslan som man har inom sig är mest: Tur att den här utbildningen är fem och ett halvt år. För hur ska jag annars hinna lära mig allt som jag behöver kunna?

Många av de, både färdiga och inte fördiga läkarna jag träffat säger att ju längre de pluggat eller ju längre de jobbat desto mindre tycker de att de kan. Snarare handlar det om hur man bemöter människor och hur man tacklar den informationen som man får. Idag hade vi en mycket intressant föreläsning om konsultationsfärdighet, dvs hur man samtalar med en patient. Hur man lyssnar till det som sägs men också till det som inte sägs. Hur man väntar ut patientens del av samtalet innan man kommer med frågor. Fruktansvärt spännande och fruktansvärt svårt. På tisdag har jag min första dag inom primärvården. Jag ska vara på en vårdcentral någonstans i Stockholm. Längtar!!!

Fortfarande känner man sig som en liten etta, första dagen på gymnasiet. Idag var vi i biblioteket för första gången. Vi har precis lärt oss hur det funkar att värma sin medhavda lunchlåda i restaurangen. Om några år kommer det nog att kännas komiskt hur små vi var i början. När vi fick rundvandringen på området idag och närmade oss dissektionssalarna så stannade vår kära fadder, funderade en stund och sa att det där tar vi en annan dag. Tack för det.

Imorgon ska jag göra några välbehövliga inköp till mitt hem. IKEA, here I come!

Idag har vi haft den första riktiga dagen på vår utbildning. Vi har haft lite föreläsningar, bland annat var det en man där som drabbats av hjärtinfarkt för några år sedan. Han berättade om sina upplevelser av infarkten och sjukvården. Bra att det finns människor som är intresserade av dela med sig av sin tid och sina liv för att vi ska få en bra utbildning.

När vi slutat begav jag mig till bokhandeln och köpte kurslitteratur för en ofantligt hög summa pengar. Sådana inköp kan jag inte göra varje vecka. Bland annat köpte jag "The Cell", en riktig tegelsten med 1268 sidor, och då är inte gloslistan och registret i slutet medräknat. Också är på engelska, såklart. Kommer nog att ta ett tag innan man har kommit igenom den. För att underlätta det hela köpte jag också en sammanfattande bok på svenska.

Nu i kväll kom M och D på besök och i deras bil låg förutom min gitarr och sänglampa också en jättefin hylla. Den sitter nu ovanför mitt köksbord och innehåller bland annat mina kokböcker och några av mina änglar. de hade också med sig benen till soffan så nu står den också som den ska också har jag kunnat slänga ut de där skumskivorna.

Ja, dagen går mot sitt slut, lunchlådan står färdig på köksbänken och väskan är packad tills imorgon. Det känns som om det är dags att gå och lägga sig.

De senaste dagarna har jag drabbats av korvstoppning i hjärnan. Alla intryck och all information har på något sätt blivit lite för mycket. Gissa vem som kommer att sova gott inatt?

Måndagen började med en liten promenad till Karolinska Institutet, där jag och 139 andra nervösa människor samlades i en sal för att ha traditionellt upprop. Skönt att mitt namn fanns med på listan!
Många olika människor ville vara med och välkomna oss till detta helt otroligt fina och anrika ställe som vi hade kommit till. Om vi inte visste innan att vi var lyckliga som kommit in på läkarprogrammet på KI så visste vi det efter den förmiddagen.
Deras erfarenhet hade visat, att många studenter hade bristande kemikunskaper när de börjar på KI. Därför fick vi en föreläsning av en ung doktorand där han gick igenom lite saker. Han pratade vansinnigt fort, skrev grymt snabbt ner allt på overhead och använde nog alla de svåra orden som han kunde. Han gick igenom citronsyracykeln med coenzym, NADH, pyruvat och diverse andra energiformer. Detta var antagligen någonting som de tyckte att vi skulle kunna. Några studenter i samlingen ställde frågor och rättade doktoranden när han sa fel. Min tanke var mest: "Hur i hela friden kan de våga fråga någonting, jag fattar ingenting!" När det var som mest kladdigt på overheaden så vänder sig doktoranden sig om, ser på det han skrivit och kliar sig i huvudet. Vid det laget hade nog de flesta förstått att det hela var ett skämt. Han bad då alla T2:or ställa sig upp och då visade det sig att satt sig bland oss och frågat en massa frågor. Vi kunde ju inte veta vilka som inte hörde till oss. Senare fick vi veta att detta med skämtföreläsning är en lång tradition på läkarprogrammet på KI, och vi var med om en av de lindrigaste. Efter detta kom våra faddrar fram och välkomnade oss på årets kollo.

Efter lunch i resaturangen Jöns Jacob så åkte vi till Barnens ö på kollo. 30 nyblivna studenter och ca 10 faddrar. Där har vi spenderat två dygn tillsammans. Vi har snackat och lärt känna varandra, träffat läkare och lärare, pratat med faddrarna, diskat, ätit god mat, haft demosittning och lekt. Idag avslutade vi med etikdisskusion. Vi har fått lära oss många traditioner och fått många studietips. Vem kan ge oss bättre tips än de som själva gjort det vi ska göra?

Sammanfattningsvis har det varit en bra start på en spännande vår... Imorgon väntar nya utmaningar!

Idag är det bara en dag kvar tills jag börjar plugga. Senast jag pluggade sådär seriöst var på gymnasiet för två och ett halvt år sedan. Undra hur mycket som sitter kvar.

Sitter och spenderar de allra första ensamma timmarna i min allra första egna lägenhet. Är det nu man ska känna frihet, eller? Frihet vet jag inte om jag känner men det känns iallafall bra. Pirrar lite i magen inför morgondagen. Då ska jag möta 140 nya människor som under de 5,5 kommande åren ska vara en del av min vardag.

Har fått iordning det mesta i lägenheten, alla lådor är uppackade, ska bara ner med den sista till förrådet och kanske sätta upp namnskylten på min dörr.


Här är mitt lilla pentry och köksbordet som jag köpte i fredags.


Bäddsoffan med de fina listerna över, också hallen med den nya byrån...


Jag tog med mig det lilla skrivbordet, kan ha det i början iallafall. Se så fina gardinerna blev!

Tror att jag kommer att trivas kanon häruppe i den stora staden. Pratade med min vän J. precis och hon lovade att hålla kvar mig på jorden, känns tryggt. Tack för stödet!

Nu känner jag att magen kurrar, får nog ta och äta lite.

Dagens citat av pappa: "Du har ju allt här, du behöver ju aldrig lämna Solna"

Ni skulle varit med igår, alltså. Som det packades och städades och plockades. Till på köpet hade jag tänkt baka en kaka till brorsan. Jag gick upp tidigt i hopp om att få kakan bakad innan klockan slog nio. Men tji fick jag. Bakpulvret var slut. Helt slut. In med de vispade äggen i kylen och spara kakan till efter middag. Men bakad blev den, förr eller senare.

Sista natten i min säng i byn G. var väldigt skön. det enda som finns kvar i mitt rum är en säng och två bokhyllor som är tomma. Då ekar det kan man säga. Och så vet man inte vart man ska ha sina grejer. Sängen funkar ju så länge man inte vill sova. Nu ska grejerna ner i den sista väskan jag har kvar att packa. Annars ska jag fylla tiden till avfärd med lite städ och matlagning. Ett samtal till MM med kanske.

Dagens fråga: Hur ska vi få in alla grejer i bussen?

Idag har den organisatoriska delen av mig verkligen fått mycket att bita i. Jag har packat och stuvat och valt vad jag ska ha med mig för någonting.

Ska den här tavlan få en plats i min nya lya?
Kommer jag att behöva den här boken?
Vilka tröjor vill jag använda?

Hade min vän L. här på lunch och tillsammans (eller om det var mest hon) kom vi på en bra möblering som jag tror kommer bli kanon. Hoppas bara att det funkar i verkligheten.

Imorgon är sista packdagen och då måste allt bli färdigt. Jag ska också hinna med att baka en omgång Silviakakor till brorsan. han hade visst lagat min cykel och arbetsbytet betydde att jag skulle baka kakor... Har man lovat så har man.

Dagens idé: Isbrytare

Framsteg 1: Mina gardiner är färdiga!
Jag och mamma sydde dem i eftermiddad/kväll och de blev kanonfina. Jag skulle vilja sätta upp dem nu på direkten men det går ju inte förrens på fredag när vi kommer upp till min lägenhet.

Framsteg 2: Soffan är fixad!
Häromdagen hade jag lite ångest över det här med soffan. Den fattades i mitt liv, helt enkelt. Men i söndags var jag på släktfika och de frågade hur det gick med flytten. Jag sa att det går bra förutom det där med att jag inte hade någon soffa. Och då säger min kusins fru direkt att hon har en bäddsoffa som hon vill bli av med. Kan det bli bättre? Jag var och tittade på den igår och den var jättefin.

Så bra allt ordnar sig just.

Jag säger som Julia Roberts i Notting Hill: Today´s been a good day...

Idag kom julmaten tillbaka till mitt liv igen. Dagens lunch bestod av dopp i grytan, doppekött och potatismos. Mums. Det borde vara jul oftare..

Nej, jag ångrar mig. Det är faktiskt skönt att julen är över.

För mig började julen iår tidigt i november. Då började vi planera alla advent och julsamlingar på jobbet. Sen dess har jag berättat julevangeliet fruktansvärt många gånger. Inte för att det är något dåligt eller tråkigt utan tvärtom. Mer fantastiska nyheter får man leta efter. Men när man för femtonde gången inom en månad berättar om herdarna så börjar man tröttna.

När jag kom in på jobbet i julveckan så blev jag förvånad över att julen fortfarande var kvar. Jag tänkte att den måste nog vara över. Men då hade den inte ens börjat än.

På söndag får vi städa ut julen. Jag tror att jag gör det imorgon redan.

Hur mycket kan man hinna med på en dag?

-Gudstjänst-Kyrkfika-Middag-Möbelaffär-Shopping-
-Släktfika-Kompissamtal-Mormorbesök-Toast-

Jag lyckades klämma in en hel del idag. Och ändå nämnde jag inte allt.
Nu är det bara en vecka kvar tills allt drar igång. Jag vill att det ska bli måndag den 14:e NU och samtidigt skulle jag vilja att det var flera veckor kvar.

God start på nästa vecka!


Dagens kluring: Varför finns det en madrasserie på Mio som heter "Carpe Diem" (Fånga dagen)? Det borde väl heta "Fånga natten"?

Jag brukar vanligtvis inte ha särskilt svårt för att bestämma mig, kvickt och snabbt ska det gå..
Men nu vill jag mest fly från allt jag ska bestämma.

Vilken soffa ska jag ha?
Ska det vara en bäddsoffa kanske?
Vilken färg?
Ny eller begangnad?
Var ska den stå?
Ska jag ha några kuddar i den?
Hur ska de se ut?
Ska det finnas något soffbord?
Ska de passa ihop kanske?

Någon som har lust att hjälpa mig?

Idag har jag iallafall varit och köpt gardiner, det var änglar på dem och de får vaka över min beslutsångest.
Jag tror jag går och dränker mina sorger i en dusch..