tildamej

Jag kan se hur många som har varit inne och läst min blogg varje dag och det är väldigt roligt, men det vore ännu trevligare om ni ville kommentera lite mer.

Sitter i min enormt fina och nystädade lägenhet och söker inspiration till att skriva ihop de där portföljbladen som vi har som examinationsuppgift på den första kursen. Det är konstigt vad skitigt det är här hemma så fort man har något skolarbete att göra. Lagom till tentan behövs det nog storstädas tror jag...

Idag har vi funderat på vad vi kan göra för den patienten som INTE kommer till mottagningen, dvs hur vi kan förebygga att människor får sjukdomar. Det innebär i princip att man försöker göra sig själv arbetslös och visst vore det fantastiskt om jag i framtiden inte hade något att göra. Tror dock inte att det kommer att hända...

På lördag är min sista dag som amphiox. Det är ett slags ryggradslöst djur som man är som nybliven student på KI. Men på lördag ska vi upptas som fullvärdiga medlemmar i den medicinska föreningen. Detta genom att sitta med på en gasque, som är ett slags organiserat sätt att dricka alkohol på. Ni kan ju gissa själva hur mycket alkohol jag kommer att dricka.

Idag har vi haft föreläsning om patologi, läran om sjukdomar. Det kommer vi att läsa på termin tre tror jag, de första terminerna ska ägnas åt den friska människan. Men patologen som undervisade visade bland annat bilder på olika vävnader. Han förklarade hur man kunde se att det var just cancerceller. Då är nämligen alla celler väldigt olika och nukleolerna (heter det så?) är väldigt stora. Det konstiga var att tänka att: De här bilderna kommer från ett vävnadsprov, som kommer från en riktig människa. Någon där ute som faktiskt har sådana här celler i sin kropp och som också har fått reda på att hon har det.

 
Cancercell som blivit färgad...

Något annat som jag förstått den senaste veckan är att alla vi människor har små cancertumörer i oss. Frågan är bara om tumören lyckas locka till sig blodkärl, så att den kan få näring och syre till att växa. Det är då den blir farlig.

Nu ska jag ägna mig åt aningens trevligare saker. Snart kommer min vän A. på besök, det var länge sen vi träffades nu. Kul!

Imorgon är det första dagen på vårdcentral. Spännande!

Idag är jag lite mer doktor än jag var för en vecka sen. Och om en vecka kommer jag att vara ännu lite mer doktor.

Den första veckan på utbildningen har vi fått träffa många olika läkare som har olika erfarenheter. Syftet har varit att vi ska få en inblick i vårt kommande yrke. Känslan som man har inom sig är mest: Tur att den här utbildningen är fem och ett halvt år. För hur ska jag annars hinna lära mig allt som jag behöver kunna?

Många av de, både färdiga och inte fördiga läkarna jag träffat säger att ju längre de pluggat eller ju längre de jobbat desto mindre tycker de att de kan. Snarare handlar det om hur man bemöter människor och hur man tacklar den informationen som man får. Idag hade vi en mycket intressant föreläsning om konsultationsfärdighet, dvs hur man samtalar med en patient. Hur man lyssnar till det som sägs men också till det som inte sägs. Hur man väntar ut patientens del av samtalet innan man kommer med frågor. Fruktansvärt spännande och fruktansvärt svårt. På tisdag har jag min första dag inom primärvården. Jag ska vara på en vårdcentral någonstans i Stockholm. Längtar!!!

Fortfarande känner man sig som en liten etta, första dagen på gymnasiet. Idag var vi i biblioteket för första gången. Vi har precis lärt oss hur det funkar att värma sin medhavda lunchlåda i restaurangen. Om några år kommer det nog att kännas komiskt hur små vi var i början. När vi fick rundvandringen på området idag och närmade oss dissektionssalarna så stannade vår kära fadder, funderade en stund och sa att det där tar vi en annan dag. Tack för det.

Imorgon ska jag göra några välbehövliga inköp till mitt hem. IKEA, here I come!

Idag har vi haft den första riktiga dagen på vår utbildning. Vi har haft lite föreläsningar, bland annat var det en man där som drabbats av hjärtinfarkt för några år sedan. Han berättade om sina upplevelser av infarkten och sjukvården. Bra att det finns människor som är intresserade av dela med sig av sin tid och sina liv för att vi ska få en bra utbildning.

När vi slutat begav jag mig till bokhandeln och köpte kurslitteratur för en ofantligt hög summa pengar. Sådana inköp kan jag inte göra varje vecka. Bland annat köpte jag "The Cell", en riktig tegelsten med 1268 sidor, och då är inte gloslistan och registret i slutet medräknat. Också är på engelska, såklart. Kommer nog att ta ett tag innan man har kommit igenom den. För att underlätta det hela köpte jag också en sammanfattande bok på svenska.

Nu i kväll kom M och D på besök och i deras bil låg förutom min gitarr och sänglampa också en jättefin hylla. Den sitter nu ovanför mitt köksbord och innehåller bland annat mina kokböcker och några av mina änglar. de hade också med sig benen till soffan så nu står den också som den ska också har jag kunnat slänga ut de där skumskivorna.

Ja, dagen går mot sitt slut, lunchlådan står färdig på köksbänken och väskan är packad tills imorgon. Det känns som om det är dags att gå och lägga sig.

De senaste dagarna har jag drabbats av korvstoppning i hjärnan. Alla intryck och all information har på något sätt blivit lite för mycket. Gissa vem som kommer att sova gott inatt?

Måndagen började med en liten promenad till Karolinska Institutet, där jag och 139 andra nervösa människor samlades i en sal för att ha traditionellt upprop. Skönt att mitt namn fanns med på listan!
Många olika människor ville vara med och välkomna oss till detta helt otroligt fina och anrika ställe som vi hade kommit till. Om vi inte visste innan att vi var lyckliga som kommit in på läkarprogrammet på KI så visste vi det efter den förmiddagen.
Deras erfarenhet hade visat, att många studenter hade bristande kemikunskaper när de börjar på KI. Därför fick vi en föreläsning av en ung doktorand där han gick igenom lite saker. Han pratade vansinnigt fort, skrev grymt snabbt ner allt på overhead och använde nog alla de svåra orden som han kunde. Han gick igenom citronsyracykeln med coenzym, NADH, pyruvat och diverse andra energiformer. Detta var antagligen någonting som de tyckte att vi skulle kunna. Några studenter i samlingen ställde frågor och rättade doktoranden när han sa fel. Min tanke var mest: "Hur i hela friden kan de våga fråga någonting, jag fattar ingenting!" När det var som mest kladdigt på overheaden så vänder sig doktoranden sig om, ser på det han skrivit och kliar sig i huvudet. Vid det laget hade nog de flesta förstått att det hela var ett skämt. Han bad då alla T2:or ställa sig upp och då visade det sig att satt sig bland oss och frågat en massa frågor. Vi kunde ju inte veta vilka som inte hörde till oss. Senare fick vi veta att detta med skämtföreläsning är en lång tradition på läkarprogrammet på KI, och vi var med om en av de lindrigaste. Efter detta kom våra faddrar fram och välkomnade oss på årets kollo.

Efter lunch i resaturangen Jöns Jacob så åkte vi till Barnens ö på kollo. 30 nyblivna studenter och ca 10 faddrar. Där har vi spenderat två dygn tillsammans. Vi har snackat och lärt känna varandra, träffat läkare och lärare, pratat med faddrarna, diskat, ätit god mat, haft demosittning och lekt. Idag avslutade vi med etikdisskusion. Vi har fått lära oss många traditioner och fått många studietips. Vem kan ge oss bättre tips än de som själva gjort det vi ska göra?

Sammanfattningsvis har det varit en bra start på en spännande vår... Imorgon väntar nya utmaningar!