På väg tillbaka...
Har precis varit ute på världens kortaste minipromenad och kommer hem helt slut. Mina andningsvägar är inte med mig idag. Jag vill liksom gå fortare men benen styr inte. Febern är nästan helt borta men förkylningen som blossade upp inatt gör inte livet lättare. Det är först när man blir sjuk som man inser hur lätt allt är när man är frisk.
Jag feberyrade så mycket igår att jag skrev att jag la på en film ovanpå täcket när jag frös, men såklart var det en filt. Ibland gör fingrarna som de vill. Även om jag var mycket piggare när jag vaknade idag så insåg jag ganska snabbt att det inte skulle bli någon skola för mig idag. Har suttit hemma och fått lite gjort istället. Får se om jag orkar imorgon. På måndag väntar en dugga på de föreläsningar vi har nu ons, tors, fre. Det vore iallafall skönt att ha varit på någon föreläsning innan duggan. Tur att jag har "hela helgen på mig".
Jag feberyrade så mycket igår att jag skrev att jag la på en film ovanpå täcket när jag frös, men såklart var det en filt. Ibland gör fingrarna som de vill. Även om jag var mycket piggare när jag vaknade idag så insåg jag ganska snabbt att det inte skulle bli någon skola för mig idag. Har suttit hemma och fått lite gjort istället. Får se om jag orkar imorgon. På måndag väntar en dugga på de föreläsningar vi har nu ons, tors, fre. Det vore iallafall skönt att ha varit på någon föreläsning innan duggan. Tur att jag har "hela helgen på mig".
Kommentarer
Trackback