tildamej

Nu har jag snart kommit ifatt mig efter rivstarten på veckan. Jag är nästan i fas med skolan och snart har jag kommit iväg till affären för att handla lite mat. Jag tror att jag tar det imon. Klarar mig men har inte så mycket frukt och grönt bara.

Denna veckan håller vi på med mag-tarmkanalens anatomi. Vi försöker att lära oss vad alla delarna heter, allt från tjocktarmens olika delar till vilken sorts celler det är på tungan. Intressant men svårt. Bland annat får vi kika i mikroskop på olika celler och det är nog så att man lär sig mer genom att titta på bilder. Sen ska vi få titta på riktigt människor också, vid dissektioner. Min grupp ska ha det imorgon. I tisdags fick vi komma in i dissektionssalen och känna lite på en kropp och sen titta på några organ som de tagit ut ur en kropp. Man blir väldigt ödmjuk när man tänker på att dessa kroppar kommer från människor som frivilligt skänkt sin kropp till oss så att vi kan lära oss lättare. Samtidigt väcks nyfikenheten hos mig. Jag vill liksom kika efter hur det ser ut och hur det känns. Dubbla känslor alltså.

En grymt kul grej hände idag på en föreläsning. Vår anatomilärare stod som vanligt och undervisade. Han hade en sån där mikrofonmygga på sig för att det skulle höras. Och plötsligt så börjar någon annan att prata i högtalaren, jättehögt och antagligen handlade det om diabetes. Alla vänder sig om och undrar var kvinnan som pratar är för någonstans. Men hon är inte i vår sal utan troligtvis i salen bredvid. Hennes mikrofon kom in i vårt system på något sätt. Jättekul, men man blev ganska skrämd. Rösten kom så plötsligt och det var så hög.

Efter dagens sista föreläsning följde E och R med mig hem och vi pluggade i några timmar efter att ha druckit kaffe. Det blir oftast mer effektivt om man sitter tillsammans.



Dagens lycka: Slänten vid min cykelbana är gul av tussilago!