tildamej

Idag fick jag min alldeles egna patient. Jag skulle göra en djupintervju med en person som led av en kronisk sjukdom. Syftet var att jag skulle lära mig hur man för ett samtal och därför spelades intervjun in på en diktafon. Sen fick jag sitta och lyssna på det och se vilka typer av frågor som jag ställde, om de var öppna eller stängda, ledande eller vidgande. Väldigt spännande.

Min patient var en äldre man, vi kan kalla honom Sven. Han hade fått en hjärtinfarkt på höger sida sa han, fast han menade såklart en stroke, för åtta år sedan. Han berättade vad som hänt och hur han klarade sig sedan dess. Svens stora passion var att titta på film och han visade mig sin samling. Den slår till och med familjen Magnussons samling. Hur många som helst! Och han öppnar bara skåp efter skåp med ännu fler filmer. Till på köpet hade Sven en digitalbox med 240 kanaler att se filmer på!

Det som är det kryptiska i detta är att han har ett nedsatt korttidsminne efter sin stroke. Han sa att han kan läsa några kapitel i en bok för att dagen efter ha glömt bort vad de handlade om. Egentligen borde det alltså räcka med en film eftersom han hela tiden borde glömma vad den handlar om och hur det slutar. Vet inte riktigt hur det där går ihop...



Här i den stora staden har det varit aprilväder idag men vitsipporna blommar iallafall. Våren är på väg!